Studier

Som alltid, när livet är i olag så känns det bättre när det är fulltecknat. Av de universitetsstudier jag ägnat mig åt under våren (Att handleda i verksamhetsförlagd utbildning) är det bara ett par moment kvar innan jag är i mål. Sista träffen på tisdag, då är det rollspel :) sedan ett reflektionsdokument och slutuppgiften (som jag näst intill är klar med). Så idag har jag, visserligen sent, men i vart fall anmält mig till ytterligare studier till hösten. Denna gång ska jag (om jag nu kommer in) läsa 7,5hp "Argumentationsanalys och logik". Lät jättespännande ;) Sen har jag inför våren 18 (om livet känns likadant) tänkt söka "Effektivt ledarskap", även den på 7,5hp.

Man ska inte underskatta känslan av att ha fullt upp (sade den störste tidsoptimisten genom tiderna) ;)

Hoppsan, I'm back!

Vilken jättepaus det blev i bloggandet, vad hände? Ja, det var väl livet som kom emellan. Just nu är livet allt annat än bra. Vissa aspekter av livet vill säga. Jag har påsklov, det är njutbart. Jag är frisk, det är fantastiskt. Min son är frisk (jagar jobb, vill flytta hemifrån), det faller även det i den braiga kategorin :)

Det som inte är bra är relationen med den jag älskar. Den trasas sönder, trots att jag motarbetar allt jag kan. Knuten är att kärleken inte tycker om min son. Eller tycker om och tycker om, det är en lång historia, men den mynnar ut i att det just nu är ohållbart. I ett val mellan sonen och den jag älskar kan det bara gå på ett sätt och det har jag förklarat. Men...

Nåväl, vad är det de säger; "In life you have only got three choices, give in, give up or give it all you have got". Så, det är utifrån det jag agerar, jag ger absolut upp de strider jag inte tycker är värda fighten, jag håller med, eller ger efter de gånger jag anser att vinsten av det är större än kostnaden, men ett är säkert, i alla situationer i livet där jag investerat mig själv så ger jag allt, men jag är vis (av år och erfarenheter) nog att inte piska den häst som redan fallit. Alltså, jag vet när det är dags att slita hjärtat ur kroppen och gå vidare, det är inte idag....men kanske i morgon.

Studenten!

Så var den då här... värsta vädret men så efterlängtad. Världens finaste student och jordens stoltaste mamma :) Vilken milstolpe vi passerat och så bra han gjort det.

Snart dags att släppa ut mina treor i världen :)

Nu börjar stressen inför allt som borde varit gjort (fast det inte kan göras i förtid) infinna sig :)
På jobbet har jag kramat om mina treor och önskat dem lycka till i livet, känns märkligt att släppa iväg dem. Har skrivit lite hälsningar till dem att lägga i betygskuvertet (blir lite som att vara på plats fast man är nån annan stans).

Mellan allt stökande och fixande klämde jag även in lite rofyllda och njutbara aktiviteter, en av dem plantering ute;

Sen känns det roligt att även det jag planterat inne verkar trivas och må bra. Bara hoppas på bättre väder så det går plantera ut allt.

Som dagens sista insats, två marängbottnar :)

I backspegeln - saknad

Igår var en jobbig dag på många sätt, förnuftet förstår, men hjärtat sörjer. Det som just nu gör ont, de fina, galna och roliga minnena, vilka jag vet jag kommer se tillbaka på om ett tag och då minnas dem med glädje.

Världens bästa Nancy;
Dessa ord skrivna av en bättre poet än mig fick följa henne till den sista vilan <3

Ett tomrum är det finaste en människa kan lämna som sitt arv
Att vara sörjd och saknad när hon går in i evighetens tidevarv
Att vara den som gjorde stigen lättare att vandra
Att vara den som gav och delade med andra
Nu allt det vackra och allt det glada
vi i hjärtat spar
Det ger oss mod och styrka
vi som blivit kvar

Tankar kring avsked...

Jobbet börjar avrundas, denna vecka är hektisk inför avslutningar och studenten (både för mina/våra treor, men även för sonen). Hade så stora planer och tänkte jag hade all tid i världen att fixa med allt, tidsoptimisten i mig narrades igen!!! Att jag inte kan lära mig :)

Nåväl, små steg framåt. I stort sett all mat är inköpt, alla dekorationer är införskaffade, studentplakat och kläder är ordnade så det tar sig :)

I morgon tar jag dock en paus i studentplanerandet för att följa världens bästa Nancy till den sista vilan <3

När jag såg denna tänkte jag på henne, jag kan till och med höra hennes röst när hon uppmanar mig att göra det Jag vill göra, inte vad någon annan vill att jag ska göra. Hon var en underbar människa som tog mig under sina vingar när jag och sonen flyttade hem från USA och jag kommer aldrig att glömma allt hon betytt för oss, allt hon gjort och all omsorg och omtanke hon överöste oss med. Du fattas mig!

Det närmar sig

Så var det söndag igen...tycker (som säkerligen många andra) att helgerna går alltför fort. Tiden till att ladda batterierna är nu såhär i slutskedet av terminen alltför snålt tilltagen. Sliten är det ord som poppar upp i skallen när jag tänker på hur det känns. Det finns en bild som illustrerar läraryrket rätt bra :)

I övrigt har jag hunnit med ett av mina styrelseåtaganden, men även gjort någonting jag synnerligen ogillar; 

Nämligen att sy! Jag är inte bra på det, det strular, jag blir irriterad och då krånglar det såklart ännu mer...need I go on?

Blev i alla fall klar med detta och resultatet blev ok så jag får väl vara nöjd :) och hoppas det dröjer lääääääänge tills jag måste ta fram min symaskin igen.

Har sonen ute på vift tillsammans med sina kompisar, studentvecka....inget mer behöver väl tilläggas. På fredag är gymnasietiden över och "allvaret" börjar :) få se om de tycker det är lika fantastiskt som de tror. Man får hoppas!!