Sitter och grunnar på det avsked som snart ska tas. Vill på något sätt hitta de rätta orden för att beskriva hur jag känner så jag klickar mig runt på nätet (liksom många andra) för att finna inspiration.
Det jag finner gör mig ödmjuk inför livet och döden och styrkan hos människan däremellan. Det är en gåva att ha fått ta del av någons liv, att beröra någon annan och ha varit viktig i någons liv.
I'm Not Here
Don't stand by ny grave and weep
For I am not there, I do not sleep
I am a thousand winds that blow
I am the diamond glint on snow
I am the sunlight on ripened grain
I am the gentle Summer's rain.
When you awaken in mornings hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circle flight
I am the soft stars that shine at night
Don't stand by my grave and cry
I am not there - I did not die.
Jag vet inte vem som skrivit denna så jag kan ej ge cred till den/de som cred förtjänar, men orden fick mig att stanna till och våga känna efter (på riktigt).
Jag har under morgonen funnit de verser och ord som ska följa min vän till den sista vilan och även om jag känner mig ledsen så känner jag att hon inte är det och att bästa sättet att hedra den hon varit för mig är att leva fullt ut varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar